Tag Archives: annahuertaphotography

Fotoutställning på Pane Fresco i Hammarby Sjöstad


September 13, 2019

Fiat PantaFiat Panta

Från med nu hänger Fotografier från livet på Pantelleria på restaurang Pane Fresco i Hammarby Sjöstad. Restaurangen serverar jättegoda Napolitanska Pizzor och ofta ser man Paolo Roberto själv  stå vid ugnen och langa pizzor. På helgerna serveras en dignande Italiensk brunch buffé och ni som är pigga på träning på söndagar, ta chansen att träna med fantastiska Elin Härkönen och Paolo Roberto efter träningspasset belönas man med ordentlig smarrig brunch! För datum och tider kolla in Elin och Paolos instagram konto https://www.instagram.com/movimentotribe

Alla bilder från utställningen är till salu och kommer i numrerad upplaga med certifikat. Det hänger en lista vid hovmästarbåset på storlekar och priser.

Förfrågningar mejla: anna@annahuerta.com eller dm på mitt instagram https://www.instagram.com/underthealmondtree/

Adress: Pane Fresco, Hammarby Kaj nr 4 , Stockholm

https://panefresco.se/stockholm-hammarby/

Varmt Välkomna!

Anna

 

Bacco_DSC7236Bacco

Chiave de cantinaChiave de Cantina

Origano Origano

a la grigliaA la Griglia

ConversazioneConversazione

Pesca Pesca

CapperiCapperi

MandorleMandorle

cucuzzeCucuzze

AiglioAiglio

PolpoPolpo

Cattura NotturnaCattura Notturna

Ricci di mareRicci di Mare

SepiaSepia

Stella di mareStella di Mare

Låt mej presentera Nonna Rosa


December 13, 2015

Rosa bok-CF002255
Låt mej presentera Rosa, Carlos farmor som idag fyller 94. Tanti Auguri Rosa!

Hon är född i byn Khamma där hon och resten av hennes familj också fortfarande bor. Carlo växte mer eller mindre upp i Rosas kök där han fick ta del och lära sig hennes kokkonster. När hon kavlade ut pastadegen hade hon Carlo mitt i mjölhögen och han hjälpte till redan som tvååring, stoppade allt i munnen och kladdade ner till Rosas förtjusning. I den här familjen är det ingen hemlighet vem som är Rosas absoluta favorit. Det är bara Carlo som på riktigt räknas. De andra kan fara och flyga. De kan inget av värde enligt Rosa och deras matlagning duger knappt till katten.
I början när jag lärde känna Rosa blev jag så fascinerad över hur hennes bottenlösa kärlek oförställt strålade över sitt äldsta barnbarn. Jag träffade aldrig Carlos farfar Guiseppe, men man har berättat för mej att Carlo är en kopia av sin farfar i både sitt sätt att vara och till utseendet. Guiseppe var snickare, en duktig sådan och ägnade sig framförallt åt finsnickeri. Under andra världskriget blev han tagen som krigsfånge, men hans färdigheter som duktig snickare gav honom en väg ut och han klarade livhanken. När Carlo var liten grabb ville han vara med sin farfar i hans snickeri för att lära sig och titta på, men Guiseppe vägrade ta in pojken, alltför orolig att han skulle skada sig. Hur som helst har Carlo ärvt fallenheten och intresset för finsnickeriet och han använder sin farfars gamla handgjorda verktyg som i sig är rena konstverken.
I Rosas kök serveras lunch varje dag kl 14 och alla som vill är välkomna. För Rosa tycker om sällskap (så länge det inte är hennes närmsta släktingar) de får komma men bör hålla låg profil och absolut inte rota runt kring hennes spis och kastruller. Jag minns en söndag när Carlos pappa Giovanni kom lite för nära spisen och fick en stekpanna i huvudet och en rejäl utskällning.. lite känslocaramba i köket på självaste vilodagen.. ajaj! Ingen dog och maten var lika underbart god som alltid.

Inget får Rosa att leva upp så som när jag har med mej någon av mina svenska vänner som hon glatt föder och konverserar med. Det bekommer henne inte att de minsta att de inte pratar Pantesco, bara de ler och äter ordentligt.
Och så är det med Rosa, man förstår henne, hon talar med hela ansiktet och kroppen, INGEN är så tydlig.
En av Rosas paradrätter är Ravioli alla Panteschi, en ravioli som är fylld med färsk ricottaost och mynta och den serveras med en enkel tomatsås. Oftast äter vi hos Rosa på söndagar, i bilen på vägen dit brukar vi glo på varann i gemensam önskan om att vi ska bli serverade världens godaste ravioli.

rosa1-12

rosa1-11

rosa1-10Nonna Rosas ravioli alla Panteschi

Ingredienser

För ravioli degen:

14 dl mjöl
6 ägg
2 tsk olivolja
1 msk kallt vatten

Fyllning
500 gram färsk ricottaost
3 msk finthackade myntablad
Havssalt och nymalen svartpeppar

Gör så här:
Häll ut mjölet på en ren arbetsyta och skapa en hög och gör en grop i mitten. Placera äggen i mitten, ta fram en gaffel och blanda ihop äggen.
Där efter börja sakta dra in mjölet i äggsmeten, lägg till olivoljan och börja knåda.
Lägg till kallt vattnet med bara om det behövs för att få ihop degen, knåda för hand tills degen är smidig och elastisk ca 10 minuter.
När degen är jämn och fin klä in den i plastfolie och placera den i en täckt skål och låt den vila i rumstemperatur i minst 30 minuter.
Ta fram en skål eller ett fat och blanda med en gaffel ricottan med de krossade myntabladen, smaka av med salt och peppar och ställ åt sidan.
Montera pastamaskinen och ställ den på den grövsta inställningen.
Skär äggstora bitar av degen och arbeta med en bit av degen åt gången.
Kör pastan i maskinen först på den grövsta inställningen, gör den sedan tunnare, pastaplattan ska bli ca 3-3.5 mm tunn.
Lägg en pastaplatta på en lätt mjölad arbetsyta.
Använd en bakpensel och pensla änden på ena sidan av pastaplattan (där du stänger raviolin) med vatten.
Skeda upp högar av fyllningen (ca 1.5- 2 teskedar till varje ravioli) på mitten av degremsan med den blöta kanten, lämna ca 1.5 cm mellanrum mellan högarna.
Vik över den torra delen av pastaplattan och täck fyllningen, tryck ut all luft. Tryck pastaplattan för att försegla kanterna runt fyllningen och använd en sporre för att skära till varje ravioli snyggt.
Placera dem på en mjölbeströdd bricka eller fat och täck över med en lättfuktad kökshanduk.
Upprepa den här proceduren med resterande pasta och fyllning.
Koka upp ordentlig med saltat pastavatten. Lägg i raviolin och rör lite för att separera dem så att de inte klibbar fast i varann.
Lämna inte spisen när du kokar dem och se till att inte ha för stormigt vatten. Koktid varierar lite på tjocklek men ca 2-3 min.
Ta upp en ravioli efter två minuter och testa.
När du anser dem klara häll av i durkslag och servera med tomatsås och om önskas riven parmesan.

De andras paradis


March 28, 2015

1-obesk-CF127654Sista tiden har jag deltagit i ett filmprojekt. Det är en dokumentärfilm som spelas in på Pantelleria av Nicola Ferrari och den ska heta ”Paradiso degli altri” vilket på svenska betyder ”De andras paradis”. Filmen handlar om personer som kommer utifrån och som förälskat sig i Pantelleria och bosatt sig där. Människor som gjort stora förändringar i livet för att vara och verka på Pantelleria.Häromdagen var det min tur att bli intervjuad. Det var väldigt ovant och det gick nog ganska dåligt. Nicola som gör filmen är toppen och under sista veckan har vi lärt känna varandra lite grann. När han har filmat mig då jag fotograferar har det känts helt naturligt och ibland kan han säga, ” det du sa nu är jätteintressant, kan du säga det i morgon när jag mickar och vi gör intervjun, men då går det bara inte. Blackout!

Än så länge har jag inte sett materialet och inför det har jag blandade känslor. Jag är ju själv van att vara bakom kameran och fokusera på mina objekt, om det är en maträtt eller ett porträtt. Nåväl, jag tackade ju ja till att vara med. Då jag blev tillfrågad kände jag mig ärad och i alla situationer vill jag, när jag kan ge något tillbaka till ön. Men det brukar oftast vara i form av bilder jag tar, tex när det gäller för ön att marknadsföra sin Passito eller Kapris. Jag skänker fotografier till en bok, som skolan och kyrkan gör för att sälja och använda pengarna till fritidsaktiviteter för de barn vars familjer inte har råd. Är syftet viktigt ställer jag gärna upp med det jag kan.

Jag känner en stor tacksamhet till ön och de människor som jag har lärt känna här. De har tveklöst tagit in mig i gemenskapen och gjort det med värme, nyfikenhet och ett öppet sinne .Pantelleriaborna är oförställda och jag älskar dem för det. De är precis som ön, temperamentsfulla, vackra, starka, vilda ,oförställda och tillgängliga för den som är envis nog att ta sig hit. Tiden på Pantelleria har förändrat mej. Jag har andra prioriteringar och intressen nu.

2

Min sista filmdag var i tisdags. Nicola skulle filma när jag fotograferade Salvatore Murana. Salvatore är en av de större vinproducenterna på ön och hans Passito är i Italien vida känd. Salvatore är en karaktär och i hans sällskap har man inte tråkigt. Han filosoferar över det mesta och har alltid fantastiska historier att bjuda på. Salvatore ville bli fotograferad i Mueggen med sina vinstockar. Den här tiden på året är tid att beskära dem. Man klipper ner dem med sekatör och om några veckor kommer de att få små gröna skott, som så småningom blir nya vinrankor. När vi var klara så står vi mitt emot varandra och Salvatore drar demonstrativt upp vänster tröjärm som för att se hur mycket klockan är. Och säger ” Nu Signora Anna är det hög tid för lunch”.  Jag ser på hans handled där klockan borde suttit men den är tom, så typiskt sicilianskt, som i en filmscen.

3